Från rädsla till frihet - nyckel till förändring

Att vara förälder till ett barn med autism nivå 1 och ADD innebär att ständigt balansera mellan att stötta och att släppa taget. Min dotter kände sig alltid som en utomjording innan vi visste att hon hade en diagnos. Hon hade det tufft – daglig huvudvärk, magont och naglar som blev nedbitna. Trots detta hade hon en stor dröm – att åka på ett utbytesår som 16 årig. Det var en dröm som både inspirerade och skrämde oss båda.

Mental träning – nyckeln till förändring

Under ett års tid började vi arbeta med mental träning och visualisering för att hjälpa henne att bygga mod och självkänsla. Hon började medvetet utsätta sig för jobbiga situationer, något som tidigare skulle ha känts oöverstigligt. Steg för steg lärde hon sig att observera människor, tolka ansiktsuttryck och bli nyfiken på sociala interaktioner istället för att undvika dem.

Hon skrev ner sina upplevelser, analyserade vad som kändes svårt och vad som gick bra. Genom att reflektera och planera sina strategier kunde hon bygga en mental verktygslåda för att hantera oväntade sociala situationer.

Från trygghet till det okända

Min dotter ville åka på utbyte till USA eftersom hon tyckte att det språkliga skulle vara enklare. Men livet hade andra planer – hon fick en plats i Japan. Ett land med ett helt nytt språk, en annorlunda kultur och sociala koder som var långt ifrån de hon var van vid. Det var en stor utmaning, men istället för att bli rädd såg hon det som en möjlighet.

Hon hade tränat för detta ögonblick.

Hon har nu varit i Japan i flera månader och älskar det. Hon har skapat minnen för livet, fått nya vänner och framför allt fått bekräftelse på att hon kan. Att hon klarar att möta människor, att hon kan anpassa sig, och att hennes mentala träning verkligen fungerade. Hon känner sig inte bråttom hem, för hon har skapat sitt eget liv där.

Vad jag behövde göra som förälder

Min största insikt under denna resa var att jag behövde överföra ansvaret till henne. Jag ville så gärna skydda henne – från att bli ledsen, att känna sig ensam, att hamna utanför. Men när jag såg tillbaka insåg jag att jag egentligen projicerade mina egna rädslor på henne.

Det jag behövde göra var att lita på henne. Att ge henne rätt verktyg, men också rummet att använda dem själv. Att låta henne uppleva, misslyckas och lära sig. Och resultatet? En självständig, modig och nyfiken ung kvinna som vågade kliva rakt in i det okända – och trivs.

Lärdomar för andra föräldrar

Om du är en förälder till ett barn med NPF och oroar dig för deras framtid – kom ihåg detta:

• Ditt barn är kapabelt. Ge dem verktygen, men låt dem använda dem själva.

• Mental träning fungerar. Visualisering, exponering och reflektion kan göra underverk.

• Låt inte dina rädslor begränsa ditt barn. De behöver få chansen att bevisa för sig själva vad de kan.

Det är inte vårt jobb att eliminera alla hinder – det är vårt jobb att hjälpa dem att bygga broarna för att ta sig över dem själva.

Och just nu? Min dotter är på andra sidan jorden, bygger broar och skapar sitt eget liv. Och jag kunde inte vara stoltare. ❤️